Idag är det ett år sedan vi förlorade vår älskade Erika, ett år, fattar inte att tiden går så fort.

Det känns fortfarande som det var i sommras hon dök upp i stallet i Stensele.
Hon hade vägarna förbi, svängde in för att se om jag var där.
Jag minns hennes vackra leende, hon hade en rosa/vit klänning, och hon strålade.
Det var en varm sommar dag som har etsat sig fast i mitt minne.
Varför jag minns det så väl, är för att det är precis så jag vill minnas henne.

Men det är bara ett av många underbara minnen.

Saknaden är enormt stor, allt känns fortfarande så overkligt.
Så mkt känslor som kommer upp, så mkt tårar, sorg, det värker i hjärtat.
Du fattas oss!

Jag önskar att jag fått mer tid, lära känna dig i mina vuxna år.
Jag önskar att jag kunde gå tillbaka i tiden, få uppleva mina minnen igen.
Men dessa önskningar slår inte in.
Men i mina drömmar kan jag gå tillbaka, i mina drömmar kan jag spela upp hur en framtid kunde blivit.

Idag har jag tänt ett ljus, du finns i mina tankar, jag älskar dig!


Björn Afzelius - Ljuset