Public streetwear har begärt om kokurs, och konkursboet har sagt upp all personal.
Det betyder att jag från och med 21/9 är arbetslös!

Det är det som gnager mig som tusan, fan fan fan!

Men det brinner lite i knutarna, vill inte ha för stora förhoppningar... Men hoppas ändå lite.

Mitt hjärta är brustet, min fina, underbara, älskade mommo är inte alls bra.
Har sån STOR ångest, men har lärt mig en läxa med ett besök för lite, skulle göra om det för allt i världen!
Mina tankar går till henne.. och älskade mormor...

Mycket händer nu... både bra och dåliga saker. Hoppas bara det bra inte rinner ut, som sanden i ett timglas.

Måste hålla gnistan uppe, tänka positivt, allt löser sig. Eller?

Säger som Lina, många tårar förbrukas nu.. för mig är det mest sorg, ångest och känslan av att vara helt maktlös.

Väntar på ett samtal, hoppas på lite glädjetårar då....